vem borrar halv elva på en lördagmorgon ?

Jag kom hem för en timma sen. På andra sidan stan ligger Roffe ännu och sover. Jag drog hem för jag fick för mig att jag ville ut och jaga med min far. Nu, i efterhand, när jaktplanen skrotats för att jag kom hem för sent, så känns det rätt bra. För jag är bakfull. Och jag tror inte att man trivs i skogen på jaktpass när det känns som om hjärnan skvalpar runt. Skulle kanske ha lyssnat på Roffes halvsovande visdomsord om att jag borde sova vidare, och inte jaga. Well.

Istället gick jag ut och möttes av en fuktig lördagsmorgon prydd av gråa moln. Jag ryste och började min promenad in mot stan. Bageriet hade öppet och doftade gott. Min vana trogen gick jag in och köpte med mig en limpa och två småbröd. Och kvinnan i kassan tittade in i mina rödsprängda/gårdagens-mascara-ögon och log. Bakisbröd. Ja, jag gör alltid så. Är jag morgonbakfull och gående påväg ifrån Roffes hus så köper jag alltid bröd där på bageriet.

Gick vidare in mot stan, passerade älderboendet där de morgonpigga pensionärerna just gått upp och börjat smöra sina morgonmackor. En av dem log mot mig och höll upp sitt polarbröd mot mig, jag log tillbaka och höll upp min brödpåse innan jag gick vidare. När jag kom närmare stan mötte jag en tjej på cykel och sedan en kille i min egen ålder som såg ut precis som jag kände mig. Vi nickade mot varandra, en sån där förstående nick som förklarade att vi förstod precis vad den andre gick igenom. Hjärnskvalp.

När jag till sist kom in till stan fick jag syn på skylt som skvallrade om att det är kanelbullens dag i dag. Jag skickade iväg några sms till några vänner och grattade dem på "Bakfyllans-och kanelbullens dag". Köpte jag nektariner inne på Willys som just öppnat sina dörrar för några morgonpigga själar.

När bussen kom kröp jag upp i ett säte långt bak och försökte värma mina händer. Bussen mullrade och rasslade. "Ett litet fel", förklarade busschauffören det som innan han tryckte ned gasen och började sin tur mot stans norra delar. Vid min plats droppade det in vatten från taket och min tröja blev blöt. "Ett litet fel", förklarade jag det som innan jag hoppade av bussen på min hållplats.

Nu har jag rastat hunden, gett henne mat, skrivit ett till synes värdelöst inlägg om min morgon och druckit en halv liter vatten. Vatten, det ska tydligen bota min skvalpande hjärna. Nåväl, magen kurrar så nu ska jag göra frukost till mig och mor.