som en brustablett .

"Sorry om jag var dryg igår". Du behöver Timbuktu nu. Det känner ju jag det. Sorry att jag lämnade dig ensam med bakisångesten.

"Jarå, jarå hey, jarå hey, ja kan hey, hey. Vi ska hey, vi kan hey, jarå hey, jarå hey, jarå hey, yeah . Högt, lågt överallt, jag sa. Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst. Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst. För de som kändes jobbigt känns ju dubbelt så svårt. Och hur illa betedde jag mig på klubben igår? Jag var vidrig mot vänner, vad sa jag till tjejen? Bråka med vakter och galnaste grejer. Ligger kvar på sängen hoppas känslan ebbar, tills rummet krymper och jag trängs med väggar. Hon är fem i elva, telefonen den ringer försöker återfå minnet. Vill härifrån och försvinner ut i en bakfylla blandad med ångest. Jag säger samma sak för sextusenandrade gången. Jag ska aldrig mer göra så jag känner så här. Det kvittar vilken fest det är, hur många jag känner där. Jag svär om jag bara kan klara idag ska jag ta mig i kragen och vara så glad

För The botten is nådd, hur långt kan man gå? Hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må? Kändes förjävligt innan, men det börjar bli lite bättre nu min vän. Om jag tappar fästet och trillar ned ska jag klättra upp igen.

Till slut när jag orkar ta mig upp ur min bädd. Får jag en chock när jag ser klockan är kvart över ett. Jag skulle träffat min syster för typ en timme sen. Jag missa telefontiden hos kronofogden igen. Men jag lär mig ju aldrig av mina misstag. Vilket ämne är det jag har en brist av? Varför går jag alltid över gränsen? Min hjärna den står där bredvid när det händer. Jag måste ringa runt och be om förlåt. Det känns som jag hellre vill dö men vi får se hur de går. Tacka fan för mina polare har tålamod med mig. Hade jag vart dom hade jag knappt tåla och se mig. Min kyl den är tom, mina pengar är slut. Alla ledtrådar säger förändra dig nu. Patetisk och ynklig, fy fan vilken dag! Jag duschar men samvetet de sitter kvar

För The botten is nådd, hur långt kan man gå? Hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må? Kändes förjävligt innan, men det börjar bli lite bättre nu min vän. Om jag tappar fästet och trillar ned ska jag klättra upp igen.

Deppig som jag är börjar jag tänka på annat som gör mig ännu ledsnare och jag är nästan förbannad. Men de som inte dödar mig blir jag ju starkare av. Det är dags att styra upp skiten och göra smartare val. Så knast man kan vara, jo man smäller av, och de är knappt att man klarar såna sämre dar. Men de går för lugnt nu är jag desperat. Jag vill ju se till att göra nånting bättre av denna korta tid som vi har här på denna planeten kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten. Roah! Äntligen så börjar ångesten släppa och den bästa medicinen för mig är sånger som denna!

Vi tittar upp, ned, överallt. Jag sa upp, ned och överallt, överallt.

För The botten is nådd, hur långt kan man gå? Hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må? Kändes förjävligt innan, men det börjar bli lite bättre nu min vän. Om jag tappar fästet och trillar ned ska jag klättra upp igen.

Vi tittar uppåt, uppåt, uppåt! Vi tittar uppåt, uppåt, uppåt, uppåt! Jarå, jarå, jarå ha, högt, lågt, överallt."