Försökte prata, men rösten sprack och jag grät istället. Svagt. Hatade mig själv lite grann då. Avskyr mig själv när jag gör sådär. Avskyr att höra min egen röst när den spricker sådär.
Önskar att jag varit blondinbella och kunnat säga att det bara var min dagliga avlastningsgråt. Men jag är inte blondinbella, och det där var inte någon daglig avlastningsgråt. Attans. Men nu är det lugnt igen, för nu tittar jag på youtube och laddar inför NCC's firmafest!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
varför gråter du syster? du har förresten precis fått en ny grannehttp://yllesocka.blogspot.com/
Kände mig sämst i världen. Just då.
Skicka en kommentar