gör som blondinbella och egoboostar .

Tänkte bara passa på och klappa mig själv på axeln och säga: Bra Lisa! Nu har du gjort klart en stor engelskauppgift som legat och släpat en tid någonstans där bakom dina bruna converse. Härligt. Och inte nog med det! Imorn ska du göra ett prov som även det hängt fast där i conversens skosnören. Bra jobbat och fortsätt så!

fyller år på lördag .

Just när jag trodde att nitton var en värdelös ålder så påminde min bror mig om att jag ju vid nitton års ålder faktiskt för första gången kommer att ha tillåtelse till att både ta taxikörkort och beställa hem en sotare. Det är inte illa. Det är fan inte illa.

kalla mig inte potatisnäsa !

men snyt mig !

Hade tänkt skriva nått smart, men jag är inte så smart idag. Nått genomtänkt, kanske om känslor. Ja, det hade jag tänkt. Hade tänkt skriva om känslor, men jag känner inte mycket just nu. Inte mycket alls, faktiskt. Och det är inte så att jag är ledsen, inte ens småarg. Det är bara det att allt är så snorigt och snuvigt nu. Kan inte säga smarta saker när jag låter som en anknäbb. Kan inte tänka och känna så mycket när alla synapser och nervceller ligger gömda i snor. För så är det. Snorigt.

Det är en sån där ingenting-dag. Jag bara trampar. Det går repriser på tv och snön har blivit grå. Jag hatar grå snö. Avskyr grå snö. Innerligt. Grå snö får mig att vilja sitta inne. Jag är snuvig. Snorig. Snor. Det är ett ganska kul ord, egentligen. Snor. Om man tänker på det så finns det ganska få ord som låter som det de är. Ta typ ordet piano.. jag skulle aldrig gissa att piano var just ett piano om jag inte vetat. Jag hade trott att piano var ett medelhavsbröd, eller möjligen ett musikstycke, kanske en spansk dans. Men ordet snor, det låter faktiskt som snor. Kletigt. Snor låter som nått man snyter ut ur näsan eller ser små barn kleta fast under stolar. Snor. Säg det snabbt ett par gånger. Då låter det helmärkligt. Blir typ: snor, snor, nor, nos, snos, snos, snos.. I alla fall för mig.

Ehm. Hur som helst. Jag gjorde gröt för ett tag sen, med russin och frön i. Åt det ihop med ett knäckebröd som jag satt ägg och kaviar på. Det smakade himmelrike. Himmelrike, på riktigt. Änglasång.

pass på !

Ont i magen, småont i halsen, snuva och ett lov som är slut i övermorgon - Först till kvarn som gäller, and no pushing allowed!

like chemistry .

Min kemilärare överraskade mig med ett sms igår när jag just lämnat Dingle. Det som överraskade mig var inte att hon skickade sms till mig eller att jag stulit hennes bok och att hon nu ville ha tillbaka den. Nej. Det som överraskade mig var det faktum att hon låg inlagd på min kontaktlista. När det plingade till i mobilen stod det inte nått okänt nummer som avsändare utan hennes namn stod angivet, "1 nytt sms från Sissel". Det överraskade mig, gjorde mig konfunderad och förvånad. Varför har jag min kemilärares mobilnummer? Har jag alltid haft det? När la jag in det? Varför? Va?

det snurrar i min skalle .

"Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen."

kalla mig jesus !

Till att börja med: Jag är en god samarit, en välmenande medborgare, en laglydig och alltigenom vänlig själ.

Sedan, nån slags anekdot/ingress..
Ni vet de där diskussionslektionerna man ibland hade under lågstadiet då man skulle lära sig om moral. När man fick olika frågor som man svarade på genom att ställa sig på i olika delar av klassrummet. Katedern kunde exempelvis betyda att du absolut aldrig skulle fuska på ett prov och en placering vid det högra hörnet längst bak i klassrummet kunde översättas till "Nej, jag avskyr tanter och skulle aldrig erbjuda dem min sittplats på den fulla bussen". Hur som helst. En av de där frågorna brukade ofta vara: "om en kassörska skulle ge dig för mycket pengar tillbaka då du handlat, skulle du säga till eller behålla pengarna?". När den frågan kom upp brukade jag alltid ställa mig i det osäkra hörnet av klassrummet. "Det beror ju på, hur mycket och så.." brukade vi, vi i det osäkra hörnet, svara om vi tvingades motivera vårt platsval.

Om jag utsatts för samma frågelek nu hade jag inte ställt mig i det osäkra hörnet, jag hade vart längst fram bland de snälla barnen vid "ja-jag-skulle-självklart-säga-till-hörnet".

Och nu, historian, the story, the shit.
Igår skulle jag fylla på mitt flerkommunsbusskort och trampade därför iväg till Ica. Väl i kassan räckte jag fram mitt kort och bad kassörskan att fylla på det. Med flinka fingrar gjorde hon det och bad mig sedan att betala 270 kronor. Jag betalade, gick ur affären och insåg sedan att mitt inhandlade busskort varit billigare än vanligtvis. Plockade upp mitt kvitto och mycket riktigt. Kassörskan hade gett mig en full laddning på ett flerkommunskort (640 kr), men däremot bara tagit betalt för ett stadskort (270 kr). "Fan också, vad jobbigt", blev min spontana tanke. "Behålla pengarna? Kan jag? Det var ju liksom inte mitt fel? Kan, kan jag? Kan jag det?". Jag kunde inte. Jag - kunde - inte! Jag gick tillbaka. Tillbaka, åh herregud. Betalade fullpris.

Sammanfattning: JAG ÄR EN GOD MÄNNISKA!

damn right, she's from heaven .

kan inte hjälpa dig upp .

Nu syns såret på hennes hand, nu när hon plockat bort sitt plåster och den lilla biten bandage. Och jag kan inte hindra mig själv från att stirra på hennes torkade sår. Det är så djupt. Obekvämt. Blir så verkligt nu när jag ser det. När inte plåstret längre gömmer det. De torra sårkant- erna som färgats svarta, och alla småärr efter rakblad som rispats i huden. Jag tror jag tyckte bättre om det innan, då det fortfarande satt där, det där plåstret. För det är så verkligt nu. Försöker stirra mig klokare, se om såret kan svara. Hon gjorde det mot sig själv. Och jag kan faktiskt inte förstå.

jag avskyr dig !

Visst är väl det ett uttryck man använder alltför sällan? Man säger "du är kass", "jag hatar dig" och "skit på dig", men hur ofta yttrar man orden "jag avskyr dig". Jag tycker att det är ett fantastiskt uttryck, en riktig prima samling av ord. Slagkraftigt, på ett klockrent sätt. Avsky.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta var att jag använde just det uttrycket då min ena syster tilldelades ett sms tidigare idag.

Anledningen till att hon fick ett sådant uttryck skickat till sig var att hon mms:at över en bild på mitt favorit-jordnötssmör och nekat mig åtkomst till det.

jag - avskyr - dig
( fast inte på riktigt, förstås )

men jag har tänkt på dig då .

"Allt har gått helt åt skogen med mina stora drömmar,
de flög som satelliter."

eller så hoppar jag av i farten .

Nu är det såhär att jag inte riktigt hinner med. Hade behövt den där stora världs-paus-knappen. Typ nu. Hade bara viljat kunna pausa, en stund. Så att jag ska kunna hinna ikapp. Lite granna. Ordnat undan de där sakerna som måste ordnas undan. Ja. De där sakerna som samlat sig likt som dammtussar i hörnen, eller som stygga monstren under sängen. Hade verkligen behövt ordna undan dem. Hade verkligen behövt en paus-knapp.