kalla mig jesus !

Till att börja med: Jag är en god samarit, en välmenande medborgare, en laglydig och alltigenom vänlig själ.

Sedan, nån slags anekdot/ingress..
Ni vet de där diskussionslektionerna man ibland hade under lågstadiet då man skulle lära sig om moral. När man fick olika frågor som man svarade på genom att ställa sig på i olika delar av klassrummet. Katedern kunde exempelvis betyda att du absolut aldrig skulle fuska på ett prov och en placering vid det högra hörnet längst bak i klassrummet kunde översättas till "Nej, jag avskyr tanter och skulle aldrig erbjuda dem min sittplats på den fulla bussen". Hur som helst. En av de där frågorna brukade ofta vara: "om en kassörska skulle ge dig för mycket pengar tillbaka då du handlat, skulle du säga till eller behålla pengarna?". När den frågan kom upp brukade jag alltid ställa mig i det osäkra hörnet av klassrummet. "Det beror ju på, hur mycket och så.." brukade vi, vi i det osäkra hörnet, svara om vi tvingades motivera vårt platsval.

Om jag utsatts för samma frågelek nu hade jag inte ställt mig i det osäkra hörnet, jag hade vart längst fram bland de snälla barnen vid "ja-jag-skulle-självklart-säga-till-hörnet".

Och nu, historian, the story, the shit.
Igår skulle jag fylla på mitt flerkommunsbusskort och trampade därför iväg till Ica. Väl i kassan räckte jag fram mitt kort och bad kassörskan att fylla på det. Med flinka fingrar gjorde hon det och bad mig sedan att betala 270 kronor. Jag betalade, gick ur affären och insåg sedan att mitt inhandlade busskort varit billigare än vanligtvis. Plockade upp mitt kvitto och mycket riktigt. Kassörskan hade gett mig en full laddning på ett flerkommunskort (640 kr), men däremot bara tagit betalt för ett stadskort (270 kr). "Fan också, vad jobbigt", blev min spontana tanke. "Behålla pengarna? Kan jag? Det var ju liksom inte mitt fel? Kan, kan jag? Kan jag det?". Jag kunde inte. Jag - kunde - inte! Jag gick tillbaka. Tillbaka, åh herregud. Betalade fullpris.

Sammanfattning: JAG ÄR EN GOD MÄNNISKA!