Klockan är snart tre och jag har faktiskt ingen aning om vad jag ännu gör uppe. Känns som om jag väntar på något, eller nej, det känns som om jag borde vänta på något. Fast jag tror inte att jag borde göra det, egentligen, att jag borde vänta på något alltså. Fast jag kan inte minnas riktigt, i och för sig. Susar för mycket bakom trumhinnorna nu. Mitt snart nittonåriga pannben trycker hårt emot hjärnans nervceller.
Skulle det hända nått nu, nått revolutionerande eller råhäftigt, så hade det varit precis som i en film. Ni vet sådär när huvudpersonen får dåliga vibbar just innan en bil kommer infräsande i vardagsrummet eller frun plockar fram köttyxan för att mörda lite. Åh, jag hoppas att det händer nått. En liten explosion kanske, eller en mindre alien-invasion. Då hade jag kunnat ställa upp i tidningen och berättat om mina föranings-känslor. Tänk dig tidningsrubrikerna! "Det kändes som om jag väntade på något - Lisa, 18 år". Det hade vart nått det. Det hade det verkligen varit.
Nått sånt hade satt lite fart och guldkant på den här natten. Hoppas att det händer nått. Ett litet förvirrat ungdomsgäng kan väl åtminstone snubbla in på gården och råka välta en brevlåda eller dylikt lättvält föremål. Det hade vart nått det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar