Himlen är sådär ljusgrå, sådär ljusgrå som den är ibland är just innan det ska börja snöa. Det ligger frost på stigen hon går på och under hennes slitna skor ligger höstens löv som idag förvandlats till knastrande isbitar. Hon glömde att ta på sig vantarna innan hon gick, så hennes fingrar stelnar snabbt då de kyliga januarivindarna drar förbi. I hennes ficka ligger mobilen och hon undrar om hon ska skicka ett sms till honom. Säga hej, undra hur han mår, kanske berätta att hans händer är lena eller att hon älskar att somna med sin arm över hans bröst. Men det låter kanske dumt, tänker hon. Och han sover säkert nu, dessutom. Hon kan säga det till honom sen, lite senare idag. När han vaknat. Eller när de ses. Ja, hon kan säga det då. När de ses.
Hennes fingrar har stelnat helt och hållet när hon plckar upp mobilen för att se hur mycket klockan är. Säkert runt ett, tänker hon och tittar ut i skogen. Det knastar lite längre bort, kanske ett rådjur som flytt undan dagens jakt, funderar hon. Eller en varg, det har tydligen synts en varg i den här skogen för ett tag sen. Hon funderar på att ropa in sin hund när det plingar till i mobilen.
"Hej love..", och plötsligt går det att röra fingrarna igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar