en sån där natt igen .

Kan inte somna, kan verkligen inte somna. Han smygit ner till datorn, gått på alla fyra ner för trappan för att den knarrar mindre då. Vill inte störa, väcka. Johan sover, han sover en sån där nyinsomnad sömn och rycker med sina händerna. Tvättbjörnstassarna. Själv låter jag mina händer trampa över tangentbordet. Klickar runt bland bloggar. Läser samma inlägg för tredje gången. Kommer fram till att jag vill hälsa på hemma hos Underbara Clara. Fika. Pilla på loppisfynd.

Vad göra?.....

so i keep on searching .

Usch, det här känns ovant. Det här känns hemskt ovant. Men jag ska säga det ändå. Just för att det är ovant, just för att det nog inte kommer att hända igen. Okej. Så här ligger det till.

Jag vill plugga. Jag vill plugga. Jag vill plugga. Jag vill plugga.
Nu och genast. På momangen och direkt. Nyss och sedan.

Vi har historia, alla skulle ha skrivit en uppsats redo att redovisas idag. Men, det var bara jag och en till i gruppen som gjort detta. Så nu har vi fått mer tid till uppsatsen och jag har en massa dötid som jag inte kan nyttja. Har frågat i princip varenda en som går i min klass om de kanske har någon gammal uppgift som vi ska ha gjort, en av de där hemska uppgifterna som jag har efter mig, nått jag kan göra. Men ingen har dem, inte en enda uppgift. Ödets jävla ironi. Verkligen.

jättefånigt ju !

Jaha, nu gjorde datorn sådär igen och bestämde sig för att döda internet i samma stund som jag bestämde mig för att publicera ett inlägg. Typiskt. Hade skrivit ganska långt. Nu är det borttappat nånstans mellan datorn och mig. Typiskt. Verkligen typiskt.

Uppdatering: Det var min natural-born-killer till syster som drog ut internetsladden och därmed saboterade mitt bloggande. Styggt!