klart som havsytan en solig morgon .

Idag tror jag att jag nog har känt en sån där framtidstro susa igenom min kropp och omkring mitt alltför trötta huvud. Eller ja, kanske inte framtidstro, snarare ett märkligt lugn. Mm. Jag har känt något slags lugn, en övertygelse om att allt ska lösa sig. En reträtt från mitt annars rätt så skräckslagna och stressade flickhuvud. Jag borde hinna klart med allt, om jag bara fortsätter knyta ihop mina säckar som jag hittills gjort. Då hinner jag klart. Jag borde (borde, borde, borde) hinna klart..

snart klar.......