långt om inget .

Jag gick ur kön, skulle hem, genast och då. Göteborg var kallt och mina ben påminde om is. Jag vinglade, mötte personer som vinglade åt andra håll. Gick målmedvetet. "Jag pallar ju inte det här", minns jag att jag mumlade precis när mobilen började ringa. Det var Linn och Rebecca, de sa åt mig att stanna. Jag sa att det var kallt. Berättade att jag var borta på gångvägen, att jag såg GP-huset och ville fortsätta gå. Sa till dem att stanna och ha kul, men de hade redan gått ur kön. "Gå till pressbyrån och stanna där", kommenderade de innan vi lade på.

Jag gick. Kom fram. Satte mig på en hård bänk och stirrade på min mobil som hade tre nya sms i inkorgen. Tryckte bort dem och började skriva ett nytt sms, "Oj oj, nu är de arga på mig. Jag är..", hann jag bara skriva innan Linn och Rebecca kom gående. De var arga, gav mig arga blickar, suckade argt. Minns att jag sa att jag var sämst, försökte be om ursäkt och säga nått om att det blivit för mycket för fort. "Jag hade också vart arg på mig", sa jag till Linn och hon svarade med en lång suck. "Inte läge för det nu", sa hon innan hon skickade iväg mig mot hållplats trettiosju. Jag sa att jag var en gris och gick till min buss.

På bussen hälsade jag på några bekanta innan jag kastade mig in på ett ledigt säte och somnade. Sov en sån där riktigt djup sömn då jag plötsligt väcktes utav en knackning på mitt huvud och ordet "Slutstation" viskat i mitt öra. Öppnade ögonen, såg en tom buss och en busschaufförs trötta ögon. Ursäktade mig och kastade mig ut i ett iskallt Uddevalla. Försökte att gå mig varm men tänderna skallrade bara värre för varje steg. Gick till busshållplatsen med huden stenhård av kylan.

Stod och vaggade och skakade av kyla då jag fick syn på taxibilarna på andra sidan vägen. Deras lysande taxi-skyltar, deras varma brummande.. Det var som att se paradiset. Det var som att se en ångande bastu efter ett iskallt bad. Jag började gå direkt, korsade vägen och möttes tillslut utav en leende taxichaufför. Han öppnade dörren åt mig och sa "Du fryser och taxin har värmesäte". Den människan, den mustachprydde taxichauffören var en ängel. Han frågade vart jag bodde och började köra, sen sträckte han sig mot taxametern och.. stängde av den. "En hundring ikväll, det är kallt", sa han och nickade. Han var en ängel, jag såg glorian sväva ovanför hans mörka hår.

Hemma lade jag mig på toagolvet, ovanför den plats där det ligger en nedgrävd värmeledning. Tryckte mig mot golvet, ringde upp Roffe som inte vill prata, skickade iväg några sms åt olika håll. Sen tog på mig en tjocktröja och sökte mig till min säng, till mitt täcke. Jag mår som jag förtjänar idag.