i år förmultnar jag inte med löven .

Jag hatade hösten förra året. Jag skrev en jättearg krönika i tidningen där jag i princip anklagade hösten för att vara källan till hela världens lidande, samtidigt som jag förklarade höstälskarna som fejkande fån. Jag hatade meningar där orden höst, mys och stickat ingick. Jo, jag var bitter.

I år är jag inte bitter. I år tänker jag säga en mening som jag aldrig skulle ha släppt utanför mina läppars väl förseglade lås förra året. Hösten är så mysig. Den är faktiskt det, riktigt jävla mysig. I alla fall såna här dagar när solstrålarna silas mellan trädens grenar och höstlöven ligger som ett eldigt och knastrande täcke över skogsstigarna. Då är hösten mysig. På riktigt.

I år ser jag jag inga ruttnande höstlöv. Iår ser jag mest färger.