bort från Dingle .

Hade jag kunnat, fått en annan möjlighet och ställts framför en annan öppen dörr. Då hade jag inte tvekat. Då hade jag redan varit påväg. Fort som fan. Det finns ingenting där som skulle hålla mig kvar.

och hon gråter inte .

De förväntar sig tårar, ledsna ögon och en hjärtskärande berättelse då de, sökandes efter den tårögda blicken, möter hennes blick. De sms:ar, undrar om det är jobbigt, ringer upp och säger meningar som "jag skulle ha dött". De förväntar sig en stor grå vägg. De förväntar sig att hon träffat en sån. Men det har hon inte gjort.

ett kort konstaterande .

Det hade varit skönt att kunna skriva att jag är helt utvilad, pigg och pågång.

Men det är jag inte, verkligen inte.